Synen på demokrati påverkar barns och ungas rätt till delaktighet

2017-01-27
Tomas Englund, professor i pedagogik, beskriver två dominerande uppfattningar om demokratins funktion: den funktionalistiska och den normativa demokratiuppfattningen. I den funktionalistiska uppfattningen betraktas demokratin främst som ett medel att fatta beslut (genom allmänna val, politisk organisering med mera). Den normativa demokratiuppfattningen utgår istället från människors jämlika möjlighet att vara delaktiga i beslutsfattande. Här blir demokratin ett mål i sig, inte ett medel. En skulle kunna säga att den funktionalistiska synen har ett ovanifrånperspektiv medan den normativa synen har ett underifrånperspektiv i synen på demokrati.

Ovanifrånperspektivet leder till att statsvetare sällan intresserar sig för barns och ungdomars politiska deltagande förrän de närmar sig åldern för rätten att rösta vid allmänna val. Ovanifrånperspektivet reducerar demokrati till ett ämne i skolan som elever ska lära sig. Barn och unga erbjuds också att lära sig om demokrati genom att efterhärma formerna för beslutsfattande i den representativa demokratin. Därför finns det elevråd i skolan och ungdomsråd i kommunen.

Att det egentliga syftet med elev- och ungdomsråd är att de ska vara lärande och inte forum för delaktighet avslöjas genom att barns och ungas idéer och åsikter i allmänhet inte tas i beaktande av de vuxna som har makt över besluten, om de över huvud taget ges möjlighet att diskutera annat än frågor som bara på marginalen har betydelse i vardagen. Demokratiutredningen (SOU 2016:5) pekar dessutom på att ungdomar med utländsk bakgrund och ungdomar från socioekonomiskt svaga förhållanden är underrepresenterade i kommunala ungdomsråd, medan ungdomar med välutbildade föräldrar är överrepresenterade. Därmed förstärks en redan existerande ojämlikhet mellan röststarka och röstsvaga grupper i samhället i ungdomsråden.

Det är mot bakgrund av detta som jag tror att sänkt rösträttsålder är ett slag i luften, om den inte samtidigt tar avstamp i en normativ demokratisyn och ägnar uppmärksamhet åt barns och ungas reella möjlighet till delaktighet i frågor som berör dem (en uppmärksamhet som ett demokratiskt samhälle behöver ägna alla grupper som är röstsvaga och vars perspektiv inte kommer fram i beslutsprocesser). Den kräver också en medvetenhet om att gruppen ”barn och unga” inte är en homogen grupp med samma erfarenheter, förutsättningar och möjligheter till delaktighet i frågor som berör vardagen.

/Gabriella