Barns rättigheter i ett samhällsperspektiv.
2017-01-20
Som rättighetsbärare är barnet en autonom individ och fullvärdig medlem i samhället. Trots det är tendensen alldeles för vanlig att begränsa perspektiven till barns behov av skydd och vuxnas omvårdnad när barns rättigheter kommer på tal.
De två statliga utredningarna Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19) och Demokratiutredningen (SOU 2016:5) är exempel på två synsätt, där den förra utredningen ägnar sig åt barnets skyddsbehov och vuxnas ansvar att tillgodose det medan den senare diskuterar barnets delaktighet och inflytande som medborgare i samhället. I sitt remiss-svar till barnrättighetsutredningen kommenterar Linköpings universitet (LiU) detta och efterfrågar en fördjupad diskussion om äldre barns och ungas deltagande i samhällslivet. LiU menar att ett ökat politiskt deltagande inte får reduceras till att vuxna ska lära sig att lyssna bättre på barn. Inte heller, tänker jag, får det reduceras till en diskussion om sänkt rösträttsålder för ett ökat demokratiskt deltagande av barn och unga, som var det förslag Demokratiutredningen lanserade (jag återkommer till den frågan i ett framtida inlägg). Detta eftersom utredningen visar att klass, kön, etnisk bakgrund och funktionsförmåga påverkar vilka barn och unga som faktiskt deltar. Sänkt rösträttsålder ändrar inte på detta faktum.
Båda utredningarna pekar på brister i förståelsen av barnkonventionens vägledande principer, i synnerhet kopplingen till artikel 2 (rätten att inte diskrimineras, eller likabehandlingsprincipen som den också kallas) och artikel 6 (rätten att utvecklas till sin fulla potential). För att rätten till likabehandling ska efterlevas krävs respekt för barnet som individ och samhällsmedlem, oavsett barnets eller dess föräldrars sociala och ekonomiska status, hudfärg, kulturell och religiös bakgrund, kön, funktionsförmåga och så vidare. När rättigheter i konventionen tolkas och implementeras med hjälp principerna träder med nödvändighet ett helhetsperspektiv fram som synliggör förutsättningar (för bland annat delaktighet) och orsakssamband på individ- och samhällsnivå.
Det individuella barnets situation påverkas alltså av orsaker som hänger ihop med större frågor som handlar om rättvisa och jämlikhet. Ett arbete för barns rättigheter innebär därför också ett främjande och förebyggande arbete som kräver samverkan mellan olika sektorer i samhället där barns perspektiv som samhällsmedlemmar är viktigt att ha med i beslutsprocessen. Det handlar om beslut som fattas i många typer av offentliga och privata verksamheter, inte bara i dem som direkt berör barn.
Regeringens uppdrag till Barnombudsmannen att leda ett kunskapslyft om barns rättigheter syftar till ”att ge kunskap och kompetens om vad barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv innebär i praktiken, i förhållande till den egna verksamheten” och riktar sig till yrkesgrupper inom statliga och kommunala verksamheter. Jag hoppas att Barnombudsmannen i sin tolkning av uppdraget också kommer att lägga tonvikt på barnet som autonom individ och fullvärdig medlem i samhället och inte bara ha barnets behov av vuxnas stöd och omsorg i fokus.
/Gabriella
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!